Djungelbarn

Nästa bok i listan är också en sann historia, skriven av Sabine Kuegler som berättar om en spännande del av sitt liv.
Hon skriver om hur hon och hennes syskon flyttar från Tyskland till Västpapua (Indonesien) där de sedan lever med fayustammen och lär sig djungels lagar.
De lär sig om alla faror och glädjeämnen, hur man skjuter med pilbåge och fayumänniskornas underliga riter och levnadssätt. Men de får även nöjet att se hur detta primitiva och krigiska folk långsamt lär sig att det finns en möjlighet att leva i fred. Att man kan byta ur krig mellan stammar mot fredliga, vänskapliga relationer.
Sabine njuter av allt djungeln har att erbjuda, särskilt djuren och att få se hur de andra barnen lär sig leka och skratta.
Begrepp som kärlek och förlåtelse var innan okända begrepp för fayufolket.

"Sonen kom sakta gående från skogen. Han var fruktansvärt rädd och darrade i hela kroppen. Pappa gick fram till honom och gjorde vad ingen hade förväntat sig: han lade armen om den unge mannen, sa till honom att han inte var arg och för att bevisa det gav han honom ett stort stycke kött. Hela familjen tittade klentroget på pappa. Ingen visste vad han eller hon skulle säga eller göra. Sonen tog köttet och försvann in i skogen igen.
I samma ögonblick hände något i hövding Baous hjärta. Denne man hade aldrig visat nåd eller förlåtit någon, tvärtom betraktades han som den farligaste och mest fruktade krigaren bland alla stammar i omgivningen på grund av sin ofattbara brutalitet. Det som den vite mannen nu gjorde var honom helt främmande. Men det var en gest som senare skulle leda till att hövding Baou förvandlades till fredsivrare. Han tittade på pappa och fick tårar i ögonen. Ingen sa ett ord. När vi återvände till huset började jag sakta förstå pappas livssyn, grundprincipen för hans arbete: kärlek är starkare än hat, och det är inte stora ord utan hur man själv lever och handlar som kan få andra människor att ändra sig. "

Jag gillar boken, och även i denna märks det att det är någon som berättar om sitt verkliga liv snarare än att ha hittat på en historia för sakens skull. Orden hamnar närmare hjärtat på något vis. Den är klart läsvärd och innehåller även en del bilder som bidrar med mycket.